Rödingarnas dal

Rödingarnasdal

I Väntans tid. Att spå i kaffesumpen, är ingen konst i min kaffekosa. Den är nästan tom förutom sumpen förstås. Då ser jag i sumpen hur ett flertal rödingar och det är inga små fiskar heller, sakta kommer kryssande in i min vik.

Sjöröken ligger tjock över min favoritsträcka, det är nästan omöjligt att se ens konturerna av strömmen, men den finns där stor och mäktig . Strömmen trycker på med en enorm kraft, det är konstigt att inte vattnet tar slut, utan bara forsar på år ut och år in, lika stark och mäktig. Dimman är tjock som grädde ändå vet jag att det bara är fråga om minuter innan dimman är borta . Det är då som tiden är inne för morgonrödingen, precis innan dimman lättar kommer de igång, rödingarna börjar sakta att kryssa sig in emot det sel där jag sitter på post. Orsaken till denna förflyttning är att mätta sin hunger efter nattens vila.

Jag sitter vid strömkanten och smuttar på mitt sista kaffe, pannan är tom som tur är, för snart finns ingen tid för något kaffedrickande. För då skall fluglinan vina genom luften, och min favoritfluga PN.s puppan med den ärggröna färgen ska landa med ett litet plums och sedan drifta med en ganska snabb hemtagning decimeter efter decimeter utmed kanten av strömfåran och locka till hugg.

Det handlar om storöding och då gäller det att inte ha en tjockare tafs än 0.14 i spetsen för då tar inte dessa sparsmakade storrödingar. Kanske man kan få någon röding på tjockare tafs ändå men chansen är minimal, så varför chansa.

Både rödingen och öringen i detta vatten är både grova och vilda. Rödingarna med sina guldgula bukar och vita fenstrålar är så otroligt vackra att man inte skulle nöja sig med att bara fånga dem en enda gång de skulle egentligen inte få tas upp utan varsamt returneras, så fler får chansen att se dessa smycken. Lika är det med öringarna, de är fläckiga som leoparder, fast lite större. ”trot om du vill!”

Dessa strömmens invånare är sannerligen inte lätta att locka till hugg, det är inte bara en gång som jag har lämnat strömmen med tankar som.

( Jäkla skitvatten nu får det vara nog, aldrig mer). Fast som ni nog vet så står man där igen nästa dag igen och nöter. Om man hade samma energi hemma så vet åtminstone jag en som skulle vara glad.

Rödingvak.

Som i ett trollslag så försvinner dimman, där ligger den min kompis, min alldeles egen ström, det är vindstilla och strömspeglarna är helt glasklara, förutom på några enstaka ställen där några fiskar bryter ytan i spegelkanterna, det är där som rödingen oftast börjar att visa sig, rödingen äter med största sannolikhet puppor som fortfarande kläcker lite sporadiskt efter nattens storkläckning. Efter som jag vet att det bara är öringen som är nattaktiv så här i slutet av augusti, så kommer oftast rödingarna tidigt i gryningen när puppakläckningen börjar att avta. De äter ungefär i trettiominuter sedan är det stopp, därefter kan man vila tills mitt på dagen om vädret är gynnsamt, annars blir det att vänta tills det börjar att skymma.

Rödingkamp.

Mitt flugspö är naturligtvis färdigt för länge sedan, jag vadar försiktigt ut till några små stenar för att få en bättre kastposition , man ska passa sig för att vada för mycket, vadar man i onödan när rödingen precis anländer för att börja äta, det har hänt att jag stört rödingen så den har backat ut och inte kommit tillbaka mer den dagen.

Med några luftkast så låter jag min fluga sakta dala ner i en spegel, flugan får inte ligga länge förrän en fisk kommer upp och tar den med väldig kraft. Det var den första flugan det, brusten tafs. Med väldig iver så försöker jag att knyta på en ny fluga men det är inte så lätt när man är darrig av upphetsning över den tappade fisken. Det var ingen liten rackare som tog min fluga och med vilken kraft sen. Jag får flytta mig vidare uppströms ett tjugotal meter till nästa fisk som kalasar i lugnan ro, helt obekymrad om min närvaro, min fluga landar några meter uppströms fisken, sakta så kommer flugan glidande mot den plats som fisken senast visade sig, men denna gång så fick flugan passera orörd. Nytt kast och samma sak ingen fisk vad är det för fel, flugbyte kanske jag byter till en puppa som är klargul. Nu måste den bara ta, jag gör ett luftkast som stannar upp flugan uppe i luften vilket resulterar i att tafsen lägger sig i slingor och ger lite längre fri flyt för flugan. Inget händer när jag sedan börjar att med fart tvista in linan då kommer den upp, med ett mäktigt plask så sväljer den min fluga och far sedan iväg som en furie ut i strömmens mitt, där går den nere på botten och försöker att skava sönder tafsen, men det ska den inte lyckas med. Efter ungefär tio minuter så är fisken så pass nära att jag ser att det är en grann röding som tagit min fluga, rödingen är inte det minsta trött utan går ut i strömmen igen och med dess hjälp så tar han ett tiotal meter extra. Efter den fjärde rusningen börjar rödingen att tröttna så smått, nu fattas bara ett fast grepp om nacken så är den min, då händer det som inte får hända rödingen vänder buken upp och gör ett sista försök. Resultatet blir en automatisk avkrokning, flugan ligger där i ytfilmen och ser allmänt ynklig ut.

När jag på nytt spanar ut över strömmen så ser jag att denna morgons matperiod var över, inget kaffe ingen fisk men några rejäla fajter blev det i alla fall.

Tomas Almér